byemmajohansson

8 AUGUSTI

Allt rullar just nu på läskigt bra. Pluggar dagarna i ända och har insett att det är så viktigt med fullt fokus några timmar för att sedan släppa saker helt. Känns som jag har kommit rätt långt denna sommaren ändå för jag känner mig lugn. För första gången på en evighet är jag lugn. Den lättaste kursen har jag så klart svårast med så ska bara bita i det sura äpplet idag och försöka sätta mig in i den och nöta massa engelska. Heja mig idag är en jätte bra dag! 

30 JULI

Livet rullar på i rätt riktning just nu vilket är otroligt skönt, jag mår faktiskt så sjukt bra. Har haft panik över skolan men känner att jag är på rätt väg och gör jag bara det jag ska nu så kommer det gå toppen bra allt. Har hittat en ny energi till att ordna upp allt som blivit. Löpningen jag började med går även den bra, hade en svacka förra veckan men drog igenom träningen 3 dagar iallafall vilket alltid är något och det kändes faktiskt helt okej att det blev så. Är så otroligt skönt att jag tagit tag i träningen och aldrig givit upp på vägen för jag älskar det och har kommit så jäkla långt sen dag 1. Ska grotta ner mig i plugget fram tills onsdag kväll för då kör jag sommarens sista utekväll. Ska bli så kul verkligen och känns som ett bra avslut. 
Rutinerna vi har skaffat oss rullar på, men snart börjar en vardag igen vilket skrämmer mig lite. För då behöver vi skapa nya rutiner eller kommer vi ens ha några rutiner. Jag vet faktiskt inte men något inom mig säger att det kommer lösa sig även på den fronten. För där vet du om alla frestelser som finns och där finns även konkurrenten. Men jag hoppas att när jag har visat dig vart skåpet ska stå kommer allt bli bra. Det är en liten del på vägen iallafall. Nu dax att grotta ner sig igen..

2018-07-18

För jag hoppas mitt älskade hjärta att det är nu du börjar förstå. Att det är nu när en längtan börjar komma krypandes. Att allt kommer bli bra en dag mellan oss. 

Det har varit det värst halvåret i hela mitt liv. Det har inte känts som att jag haft medvind en enda gång. Så tillslut sa kroppen ifrån och jag ramla i princip ihop och var en sväng på sjukhuset. Så kan det gå när man inte sovit på flera månader och har ett huvud som ständigt går på högvarv. Där och då tänkte jag faktiskt ge upp allt. Jag orkade inte mer. Har alltid haft prestationsångest men nu var den extrem och för första gången gick jag och skrev en tenta som jag inte alls skulle skriva egentligen och som jag inte ägnat en sekund åt att plugga till. Hade pluggat till den första gången jag skrev den men som många gånger innan satte hjärnspökena käppar i hjulet. Gick till tenta salen den där morgonen helt utan press och med ett lugn jag aldrig någonsin känt. Jag var nästan lite groggy den dagen och jag såg hur tenta vakterna tittade på mig för man såg att jag inte het var med i matchen. Skrev tentan och för första gången satt jag inte i 10 min innan jag våga läsa första frågan. Utan jag gjorde precis som Monika och jag bestämde innan. Och vet ni jag fick tillbaka den tentan med ett VG. Jag började gråta av glädje. Det var ett sådant stort bevis på att det faktiskt inte handlar om att jag är trög utan att jag måste bara ta det lugnt och släppa stressen. För jag kan ju eller hur!? Från att ha gått från ett helt sönderslitet självförtroende till att faktiskt våga tro lite på mig själv igen. Att en sådan lite sak faktiskt kunde göra så mycket. 

Efter att ha varit 2v på Bali och Dubai var det dax att återigen spendera en sommar hemma. Denna sommar kommer bli så annorlunda på alla fronter. Jag är inte hemma för att jobba. Jag är hemma för att läka. För att laga hela mig på alla punkter. Jag trodde aldrig att jag som 20 åring skulle behöva åka hem med strikta restriktioner om att ta det lugnt annars kommer det sluta ännu värre nästa gång, snälla emma ta denna varning på allvar. Jag tror fortfarande att dem där orden är överdrivna och jag tänker inte röra medicinen jag fick för att få sova. Aldrig någonsin det går helt emot mina tankar. Jag vet att det hjälper jätte många men jag ser det som en quick fix. Jag har testat och man mår bara sämre av dem. Är helt groggy dan efter det funkar inte. För att det ska funka för mig måste jag lägga om allt, hela mitt liv. Vad passar då inte bättre än att komma hem och börja direkt med nya rutiner? Jag behöver rutiner och träning. Även fast jag inte jobbar är jag med pappa på kontoret varje morgon, vi är här senast 7 alla dagar vilket är skönt. Älskar timmarna fram till klockan 9 de är de absoluta skönaste. Sedan spenderar jag min dag här fram tills mamma slutar och plockar upp mig efter fyra. Då släpper jag allt. Det är så extremt skönt. Även fast jag inte är helt bekväm med en kväll framför tvn eller att bara vara hemma. Men jag jobbar på det. Förutom det så har jag även tagit tag i löpningen igen och det är nog det bästa jag gjort. Det är svin jobbigt och jag känner mig som största loosern där i spåret. Men jävlar vad skönt det är och det är något både mitt huve och kropp behöver. Ser det även som en del i att få tillbax ett självförtroende. Att få tilbax en kropp jag är bekväm i och få resultat i spåret. Jag vet ju att jag inte mår bra utan träning och det har fått tagit stryk den senaste tiden då jag tycker det är extremt jobbigt att behöva börja om från 0 med allt. Men trots det så märker jag att grundträningen finns kvar. Tur det!! 

Så nu rullar allt på och jag följer min plan jag har lagt upp, blir mycket scheman i livet nu men behöver rutin och struktur.

Man är inte någon super hjälte och klarar av hur mycket som helst även fast jag och många andra verkar tro det. Jag tror faktiskt att det värsta i denna cirkus är att ingen verkar tro att jag skulle hamna här. Trodde verkligen inte jag heller men det hände. Har alltid varit väldigt tillbaka när det kommer till känslor och aldrig känt att det funnits en anledning till att jag skulle ramla. Det har alltid varit skönt att ha haft den disansen men det är nog en smäll jag får ta nu. För det är när man tror hela världen ska rasa på riktigt som man bara vill att någon ska lyssna på just mig och mina ord för bara en minut och inte blanda in någon annan. Ge det jag känner fokus för en gång skull. Det är nog det värsta i allt. Att faktiskt veta att jag har ju ingen anledning alls att hare lite tufft och få höra att alla har det jobbigt på sitt sätt. Lova mig att aldrig säga så till någon annan för det var som att någon gav mig den hårdaste smällen av dem alla i ansiktet. Det gjorde så jävla jävla ont. Jag är inte speciell och är absolut inte den enda. Men just nu orkar jag inte bära någon annan än mig själv.

 

2018-03-18

Jag stod inte ut längre. Att dag efter dag se dig på andra sidan fönstret. Hade allt varit som innan hade vi pratat minst 100 gånger och du hade vetat om att jag äntligen hade fixat det jag sa att jag skulle. Men vi var främlingar i varandras ögon och det var som att du var död. Jag gick inte ens upp ur sängen första veckan, livrädd för att leva utan dig. Men tillslut stod jag på bena igen och var glad igen och kände mig fri. Det var så extremt skönt att äntligen känna att jag kunde göra precis vad jag ville även fast jag kunde det innan också. För det var ju aldrig du och jag eller hur?

Men sen en morgon stod du där vid bussen av någon konstig anledning och vi kunde inte ens titta på varandra. En av få personer som vet absolut allt om mig stod framför mig med blicken nersänkt och var som vilken främling som helst. Det var som ett slag i magen, jag trodde faktiskt vi ändå skulle kunna hälsa. Där och då var det som att allt gick sönder igen. Jag ville skrika för det gjorde så jävla ont. Jag trodde på riktigt att jag skulle dö av hjärtesorg den dagen. Det gick ytterligare någon vecka och jag kunde fortfarande inte lyssna på en del låtar eller den där avslappningsvideon jag alltid lyssna på efter våra promenader runt sjön. Det gick inte jag började gråta varenda gång. Till slut kom den där kvällen då jag bara kände att låt det bära eller brista, jag har en liten chans kvar till att säga förlåt och det är att gå över till dig. Det var första gången på väldigt länge som jag var i ditt hus och tur att jag fortfarande kom in. Att åka hiss till fjärde våningen tog i mitt huve 3 timmar. Men sen stod jag där framför din dörr, men allt var så annorlunda. Den här gången stod den inte öppen för mig och att bara kliva in som jag brukade var så långt borta. Efter att ha knackat så många gånger hörde jag hur du kom fram till dörren och frågade vem det var. Jag var knäpptyst, rädd för att du inte skulle öppna om du visste att det var jag. Efter att du frågat tre gånger sa jag till slut, det är jag öppna. Du svara att du inte ville eller orkade bråka. Efter att jag berättat varför jag var där öppnade du faktiskt. Jag vet att du hörde på min röst att jag var förstörd och då vet du att det inte finns någon som helst ork till att ens tjafsa och en del inom mig vill tro att du öppnade för att du faktiskt kanske saknar mig lite också. Jag bad om ursäkt och för en liten stund var allt som vanligt igen. Men det försvann snabbt och tillslut så förlät du mig. Egentligen fattar jag inte ens varför jag är den som ska be om ursäkt, det var inte bara jag och det vet du mycket väl om. Blockeringar togs bort och du var inte död längre. Innerst inne hade jag hoppats på någon typ av respons från dig men jag vet att det kommer aldrig hända och jag vet att det var en tung sten som släppte den kvällen. Samtidigt har tiden efter det varit fylld med så mycket känslor. Jag tror aldrig jag har gråtit så mycket. Jag trodde heller aldrig att en annan människas närvaro kunde påverka mig så extremt mycket. Jag har inte sovit en hel natt sen dagen vi sa tack och hejdå, knappt något alls faktiskt. Mitt i allt detta så rev du upp mitt djupaste sår igen. Det är inte hans fel egentligen, jag vet det. Men jag kan fortfarande inte gå våran slinga, titta på våra program eller göra något som vi gjorde, jag klarar inte av det. Och nu i efterhand inser jag hur jävla mycket vi sårade och tog sönder varandra. Det är bara lite hjärtesorg jag vet. Men du var en del av min framtid och mitt för alltid. Vi var dreamteam helt oslagbara tillsammans. Jag har aldrig varit med om något sådant innan och jag har faktiskt ingen som helst aning hur man tar sig ur detta. Gör man någonsin det?

12 DECEMBER DEL 2

100 mil härifrån finns ni, mitt allt.

 

12 DECEMBER

"Varje jävla dag ska jag röka det där paketet ljusblå camel, bara för att jag vet att du hatade när jag gjorde det" 

!!

allt som skrivs här är från tidigare nerskrivna saker. en del är från jätte länge sen och några få saker är från nu. 

10 DECEMBER


 

 

 

      "Men det blev som det blev och hjärtat är lite trasigt men det är okej. Man vill alltid vara okej men någon gång ibland brister det och då brister det rejält. Jag måste lära mig att klara mig ensamen. Ensam betyder inte att du är en förlorare, utan det handlar om att ensam är stark. Det har jag alltid vetat och det verkar stämma. Jag vill bara skydda mig själv och mitt hjärta från allt ont. Att vara godhjärtat och alltid tro att alla vill ditt bästa. Det är lögn men som jag alltid intalat mig själv. Det är alltid bättre att ge dubbelt så mycket kärlek mot vad du får. Jag tror att lever man efter det så kommer man oftast gå ifrån varje situation som en segrare. Men kom ihåg hjärtat att man gör bara så gott man kan och ingen kommer någonsin klandra dig. Du kanske hatar dig själv idag men glöm aldrig att det finns bara en du i denna värld. Oavsett hur det känns idag har människorna i ditt liv valt just dig för att du är du. Ditt hjärta och din kärlek är unik och det är inget som man bara byter ut." 

 

 



8 DECEMBER 2017

0 0 1 480 2546 Ltu 21 6 3020 14.0 Normal 0 21 false false false SV JA X-NONE


   " Man är faktiskt rätt naken nu när jag tänker efter. Man blottar sig verkligen helt. Både fysiskt och psykiskt. Det är kanske det som är det brutala i det hela. Fast samtidigt är det en normal fas i livet som alla går igenom på ett eller annat sätt. Men det kanske handlar om att man är olika som person vilket leder till att det känns mer eller mindre jobbigt. Jag är den som tycker det är jätte jobbigt att blotta mig på det sättet. Något som jag tycker är så otroligt skönt är när man på morgonen gör sig i ordning. Man sminkar sig, lockar håret och häver i sig sitt kaffe i farten. Kläderna kastas även dem på och till slut så står man där dag efter dag i hissen ser likadan ut som alltid. Inget ändras och man kör bara på i det tempot. Det är skrämmande att det en dag bryts av en eller annan anledning. För att en ny person kommer in i ens liv och ställer allt på ända. Det blir upp och ner och helt plötsligt puffar man inte håret lika mycket och man kan i lugn och ro dricka sitt kaffe och man åker inte samma gamla hiss. Men det är även dessa förändringar som är så läskiga. Men man kan inte vara rädd för att leva livet. Det ska levas och man ska inte vara rädd att få sitt hjärta krossat. Det är livets gång och ibland undrar jag verkligen inte om allt händer av en anledning. Att det finns en mening med allt. Att det faktiskt en dag kommer att stå nån där och älska mig på ett sätt ingen annan har eller någonsin kunnat. Då måste man dock våga leva och våga ta riskerna. Våga släppa på hjärtat lite och se hur väggarna kommer rivas. Jag vet inte om jag vågar det men det är väll så som alla säger att livet är till för att levas och då måste jag våga. Jag ska våga. Jag ska försöka att våga lätta på muren runt hjärtat. Ja det ska jag göra även om det är fel människa så måste man testa sig fram. Man kan inte gå runt och få ångest för varje litet sne steg även om du vet att ditt hjärta tillhör någon annan. Den andra vill inte ha ditt hjärta. Acceptera och gå vidare, lev. Det är förstås lättare att säga än att få det att funka i praktiken. Men kanske om man bara bestämmer sig en dag. Att detta ska bli det bästa livet någonsin. Då kommer jag få chansa och ta risker men förhoppningsvis lär man sig något varje gång. En motgång betyder inte att världen går under även om man lätt tror det. Nej man blir starkare av det. Man blir stenhård. För vågar man inte heller så har man aldrig chans att vinna något heller. Du måste våga hjärtat. Vågar du har du bara halva vägen kvar till mål. Jag har ju redan spelat min tuffaste match någonsin hitillis mot mig själv. Ingenting någonsin kan bli värre än den matchen. Så kör och för varje dag du klarar det är en vinst i sig och varje dag du klarar det är en dag närmare slutmålet. Ge inte upp, ge aldrig någonsin upp. Du kommer ångra det. Testa lev och låt folk få krossa dig ibland men se det som en läxa. Du har lärt dig något och lärdom kan vi aldrig få för mycket av.
Från och med idag ska jag lära mig leva utan honom."

 



HATET

Det finns ingenting som gör så ont som att se gamla bilder från innan sommaren, när jag mådde som bäst i mig själv och sprang milen varje dag. Just nu kan jag helt ärligt säga att jag inte kan kolla mig i spegeln utan att vilja gråta. Vill inte höra sympati utan det är så jag funkar sen allt tog en vändning för cirka 2 år sen. Vad som hände då är inget jag pratar om även om de flesta vet vad som hände. Det som har suttit käppar i hjulet för mig är att just se hur långt jag låtit det gå även om denna tränings och kostschema paus har varit nödvändig. Jag vet att jag snabbt kan komma tillbax om jag bara bestämmer mig samtidigt som jag vet vilken "effort" jag måste lägga ner. Jag har läkt och det är rätt tajming även om jag inte helt hundra kan säga att jag kommer kunna kontrollera det den här gången. Men jag ska försöka hur jobbigt det än kommer bli. Så nu kör vi, ett bättre jag. 

BACK ON TRACK

Äntligen är jag redo att ta tag i livet och bloggen igen. Befinner mig just nu i ett lyckorus. Allt går så bra för tillfället eller aa typ nästan allt. Har verkligen världens bästa människor runt mig som jag skulle ge hela världen om jag bara kunde. Ska även flytta till klint där jag fått en riktig lägenhet och inte studentkorridor som jag bor i nu vilket jag ser fram emot så sjukt mycket! Kommer bli så himla bra och har redan inrett och fixat allt i mitt huvud. Förutom det rullar de nya kurserna på bra hitills och av någon anledning tycker jag att dem är jätte roliga även om det är både tufft och svårt. Har även bestämt mig för att ta tag i träningen igen och saknar tills jag får gå till gymmet imorrn faktiskt. Var så himla länge sen jag kände så och det känns verkligen super skönt. Ska inte sätta upp orimliga mål utan ta det i den takt det kommer även om jag innerst inne hoppas på att springa milen igen om en månad ungefär. Så vi får väll se vart jag står på den fronten om en månad helt enkelt. Har även en super helg att se fram emot. Blir taco fredag med tjejerna och sedan på lördag blir det phösarfest.

KRAM 

TENTA P

Befinner mig just nu i tenta plugg då jag ska skriva om en tenta på tisdag innan jag äntligen får åka hem ett över jul. Vi fick tenta tid mellan 9 och 1 tror jag vilket suger då jag och Rebecka bokade flyg hem halv 8 på kvällen. Men aja då hinner jag hem en vända och hämta väskan. Sen hämtar min familj mig på arlanda och så sover vi kvar på hotell då min bror ska till Sophia hemmet dagen efter på undersökning eller tester. Vet inte riktigt vad han ska göra men antar att det är tester på hur rehaben hemma har gått då han i våras drog korsbandet. Då tänkte jag passa på att plugga lite sen ska vi gå en sväng på stan innan hemfärd till Eskilstuna. Skulle från början vara hemma från den 15 December till 9 Januari men det blir en blixt visit från 21 till den 5 Januari istället. Har ju 2 tentor direkt det första som händer när skolan drar igång igen och då äre tenta på neken och det är mikro teorier vilket är svinsvårt så vi behöver plugga tillsammans på det och jag behöver kunna lägga allt fokus på plugget då så bokade nytt flyg hem. Hinner då även fira mini nyår här uppe. Men just nu ser jag bara fram emot när dessa 2 tentor är skrivna så vi kan ha vårat tenta röj som vi har planerat. Vi ska ha champagne frukost och daxfylla innan själva evenemanget drar igång på kvällen. Ska bli så himla kul är ju faktiskt mitt första riktiga "tentaröj" som det kallas här på LTU. Var hemma föra gången det var. Förutom det rullar livet på himla bra har haft en lugn helg som har spenderats i skolan för det mesta. Blev hämtad av Ola i fredagsmorse sen var vi ett gäng och plugga i skolan sen for jag och Sofie till storheden och handlade. Hon skulle bjuda en kille på 3 rätters så jag fick provsmaka allt haha och det var så gott. Vi avslutade kvällen med pizza och plugg. Samma sak i lördags träffade Emma, Louis, Oskar och Albin i skolan för plugg sen åkte jag hem och hade en lugn kväll vilket var skönt och det behövs det med. Vaknade upp av att Sofie ringde tidigt imorse och bah hämtar dig om en kvart så åker vi och pluggar i skolan men inte en chans somnade om och sov till typ 12. Borde verkligen ha pluggat idag men fastnade framför serier tills Daniel, Ola och Sofie dök upp och hälsade på. Var mysigt. Nu ska jag dricka kaffe i mängder och skriva klart mitt pm i marknadsföringen och även försöka plugga lite inför hemfärden på tisdag. 

Har nu gått min första termin på universitet och det har gått så sjukt fort och jag trivs så himla bra här uppe nu men saknar alla hemma fruktansvärt och hoppas verkligen att jag får träffa alla hemma. Om inte lär vi ju ses den 25 och på nyår. Sen laddar vi om för termin nummer 2 vilket innebär en helvetes termin då vi samtidigt ska läsa tillämpad mikro OCH makro. Vi kommer avlida men det löser sig först ska vi tenta av läsperiod 2 och fira jul och nyår. 

-

"Jag drömmer inte längre om dig. Och inte om det där livet jag en gång ville ha. För nu ser jag allt med andra ögon. Där jag sätter mig själv i fokus. Där jag krigar för att en dag kunna säga att jag klarade det. Jag drömmer idag om en karriär."

MÃ…NDAG 12 DECEMBER

Klockan är typ halv 3 på natten och jag ska snart upp och bege mig till universitetet. Har inte fått någe gjort alls denna helg viker jag verkligen borde ha fått. Förra veckan var ett helvete med seminarie i mikro kursen sen skulle en stor rapport in i marknadsföringen plus åhörar kopior till våran presentation. Så det var kaos och stress in i det sista så kände att jag behövde en pluggfri helg för att sedan köra järnet denna vecka. Börjar med ett seminarium imorrn kväll där vi ska presentera våran rapport och fortsätter sedan på tisdag med sista föreläsningen i mikro och sedan är läsperiod 2 äntligen slut. Men stannar för en omtenta den 20 och sen när jag kommer tbx i januari så har vi 2 tentor. Så blir ett plugg jullov men det känns faktiskt helt okej. Har fått sådan separations ångest vill inte lämna lule för en jul hemma. Vill vara kvar här sjukt nog. Men ska bli jätte kul och äntligen få åka hem och träffa alla så det är blandade känslor. Har dock rå panik över i sommar hur fasiken ska jag klara mig då om jag har separations ångest nu några dagar över jul och nyår. Aja tur det finns flyg och tåg. Vi är ju vana med att åka till lule så en resa hit eller ditt är ju inge problem för oss nu haha. Vi är härdade för livet. 

Har haft ännu en grym helg som började med en tidig föreläsning i fredags och sedan åkte jag och Sofie hem till mig för att vi skulle plugga, men aa är väll tanken som räknas för vi öppnade inte ens boken. Runt 4 åkte vi till storheden för att bunkra vin och sedan fick jag skjus till olles för vi skulle bowla med min mentorsgrupp. Var lite skeptisk men det var så himla kul och det var galet tråkigt att det var sista mötet med denna grupp för nu har ett halvår redan gått. Men har haft två underbara mentorer som är 2 ekonomer som läser sista året och kan säga att de har kommit med guld tips till oss först årare. Känns lite tomt att inte ha dessa möten varje vecka faktiskt. Efter bowlingen gick jag Elin och Linnea hem till Sofi för vin kväll och efter ett tag anslöt även Emma. Efter kanske lite mycket vin för oss alla drog vi till William i klassen där ett gäng var och var där en stund innan vi drog till stuk. Var rätt mycket folk där och vi hade kul ett tag innan det blev lite tråkigheter för visa och aj mitt hjärta hur folk beter sig mot varandra ibland. Runt 2 stängde dem och då hämtade I mig och vi åkte hem till mig och sov till 3 i lördags vilket inte var så smart haha därför jag är vaken nu då jag har vridit på mitt dygn igen. Tanken var vinkväll hos Emma men jag mådde inte jätte bra och spydde så fort jag rörde på mig så var hemma hela kvällen och bara var. Vilket var rätt skönt men tråkigt. Men behövde nog ladda batterierna inför ännu en helvetes vecka.. Ska lixom vara i skolan kl 7 till sent imorrn. Tur man har kaffe asså! Men som min kompis sa till mig idag, asså nu kör vi sen får vi åka hem till jul och vila oss men bara på julafton och dagen efter nyår för vi måste plugga sen ska vi tenta röja sönder! Kan ju inget annat än att hålla med det är våra framtid och det här fixar vi. 

Ångrar mig fortfarande inte att jag stanna här trivs så himla bra här och har underbara människor runtomkring mig. Allt är så annorlunda här mot hemma. Där är man så himla falsk och ser ner på alla. Här är chargången helt annan. Man stöttar varandra och är glada för allas skull. Det är lixom inga hard feelings. Det kanske är någon universitets grej bara jag vet ju inte hur det är när man är uppvuxen här. Men blev rätt förvånad när jag i lördags natt hörde att I skulle bo kvar här efter examen och hur jag själv svara att jag ska inte bo i Eskilstuna igen, jag kanske blir kvar här i luleå sa jag. Tror aldrig jag nånsin känt så mycket att vad fan sitter jag och säger? Men just nu vill jag aldrig någonsin bo i Eskilstuna igen, bara att bosätta mig i Västerås skulle duga eller vem vet vi alla kanske blir kvar här uppe. Men tur är väll det att det är 3,5 år kvar tills jag måste bestämma mig. Hinner nog fundera på det och vela fram och tbx hundra gånger. Först och främst ska jag ta examen haha bör nog fokusera på det nu.